Den första munnen med kaffe smakar aldrig som den andra

Det är speciellt med den första munnen med kaffe på morgonen.

Den kommer ofta innan dagen riktigt har börjat. Innan mejlen, mötena, lektionerna och allt det där som väntar har hunnit göra sig påmint. Kaffet är varmt mellan händerna och huset är fortfarande tyst. Kanske har man inte ens vaknat helt. Ändå vet kroppen vad som gäller: först kaffe.

Jag har tänkt på hur många sådana små ritualer vi har. Saker vi gör nästan utan att reflektera över dem, men som hjälper oss att hitta in i dagen.

Samma kopp. Samma plats vid bordet. Kanske samma blick ut genom fönstret. Kaffebryggaren som surrar färdigt medan man försöker samla tankarna. Små, välbekanta rörelser som säger: nu börjar det.

Den första smaken av kaffet smakar aldrig som den andra. Den första har något av en förväntan i sig. Den kommer med löftet om att dagen ska gå att ta sig igenom, även om den började lite för tidigt eller om natten blev kort. Den andra är redan en del av morgonen. Då har man hunnit landa lite.

Det är egentligen märkligt hur mycket trygghet som kan rymmas i så små saker. Vi tänker ofta att det är de stora händelserna som ger livet riktning. Resorna, besluten, mötena och förändringarna. Men det är också de återkommande vardagsögonblicken som håller ihop oss.

En kopp kaffe. En stunds tystnad. Några minuter innan någon behöver något av en.

Det handlar inte om att morgonen måste vara perfekt. Kaffet kan vara lite för starkt, mjölken kan ta slut och dagen kan börja med att man letar efter nycklarna. Ändå finns där ibland en liten stund som är ens egen. En paus innan allt drar igång.

Jag tror att vi behöver sådana stunder. Inte för att de löser allt, utan för att de hjälper oss att komma nära det vanliga livet igen. Tillbaka till oss själva, innan vi börjar vara tillgängliga för alla andra.

Så i morgon tänker jag försöka låta den första munnen av kaffet få ta sin tid. Inte dricka den på väg någonstans. Inte samtidigt läsa något på telefonen. Bara hålla koppen en stund och låta morgonen börja där.

För ibland är en bra start inte mer komplicerad än så.