Det första andetaget av ljus

Det är tidig morgon.

Mörkret ligger fortfarande kvar som ett täcke över trädgården, men någonstans där ute börjar dagen långsamt dra efter andan.

Kaffet doftar trygghet. Det är en sån där morgon då man inte säger mycket – man bara är. Tankarna vandrar mellan det som väntar och det man lämnade igår.

Små fragment av vardag och drömmar, stilla blandade i samma kopp.

Oktober har sitt eget tempo.

Dagarna känns både korta och oändliga på samma gång. Löven virvlar som om de försöker minnas varifrån de kom och luften bär en sorts vemodig klarhet som bara hösten kan ha. Jag tänker på hur varje morgon egentligen är en chans att börja om, fast vi sällan märker det. Att det finns något hoppfullt i enkelheten –

en kopp kaffe, ett ljus som tänds, ett ögonblick av stillhet innan världen vaknar och tar fart igen. Det är där dagen börjar. Inte i kalendern eller i bruset, utan här – i det första andetaget av ljus.