Det som inte står i kalendern

Helgen börjar gå mot sitt slut. Kanske har man redan hunnit tänka på veckan som väntar: vilka tider som ska passas, vad som behöver förberedas och allt som ska kommas ihåg. Kalendern fylls snabbt. Möten, lektioner, träningar, resor och deadlines får sina platser. Påminnelserna läggs in, ibland med en extra påminnelse för säkerhets skull.

Vi är ganska bra på att planera det som måste bli gjort.

Men när veckan är fullbokad händer det lätt att allt annat får vänta. Vi tänker att vi ska ringa när det blir lugnare, läsa när vi får en stund över och sätta oss ner tillsammans när allt det praktiska är avklarat.

Fast den där lugnare tiden kommer inte alltid av sig själv.

Det som gör livet rikt är ofta sådant som inte går att bocka av. En frukost som drar ut på tiden. Ett samtal där ingen behöver titta på klockan. Några sidor i en bok, för att man vill veta hur det ska gå. En stund med den man älskar. Eller att sitta vid fönstret och se oktober förändra träden medan mörkret faller.

Sådana stunder verkar kanske små när de pågår. De ger oss ingen särskild punkt att stryka från listan. Ändå är det ofta just de ögonblicken som stannar kvar.

När vi längre fram tänker tillbaka på en period i livet kommer vi nog inte främst att minnas hur många mejl vi besvarade eller hur effektivt vi tog oss igenom veckan. Vi minns vilka vi var tillsammans med. Vad vi pratade om. Vad som fick oss att skratta och om vi hade tid att verkligen vara där.

Nu sitter jag här en söndag kväll och tänker på veckan som kommer. En del behöver planeras. Saker ska förberedas och tider ska hållas. Men jag vill också påminna mig om att inte låta allt viktigt hamna sist på listan, efter allt som råkar vara bråttom.

Det behöver inte vara stort. Det kan räcka med att lägga undan telefonen under middagen. Stanna kvar i ett samtal. Börja på boken man längtat efter att läsa. Eller låta en stund vara just en stund, utan att genast fylla den med nästa sak.

En välplanerad vecka behöver inte betyda att varje timme är upptagen.

De bästa sakerna vi kan lämna i kalendern är ett tomrum – med plats för livet som händer där.