Det svåraste är inte att bli äldre – utan att vänja sig vid att tiden är begränsad
- för 13 timmar sedan
- 2 min läsning
En dag slutar man tänka att livet är långt.
Det sker inte över en natt.
Ingen vaknar upp en morgon och känner:“Nu är jag gammal.”
Istället händer det långsamt. Nästan omärkligt.
Man börjar mäta tiden annorlunda.
Inte i år längre, utan i människor, minnesbilder, somrar som passerat, barn som blivit vuxna, föräldrar som blivit äldre.
Plötsligt inser man att vissa delar av livet redan hänt för sista gången utan att man visste om det.
Sista gången man sprang ut på skolgården innan sommarlovet. Sista gången hela släkten samlades utan att någon saknades. Sista gången man bar sitt barn utan att tänka på att det snart skulle bli för tungt.
Livet berättar sällan när något är sista gången.
Det bara passerar.
Jag tror att det är det som förändras mest när man blir äldre. Inte kroppen egentligen. Inte ens utseendet, utan relationen till tiden.
När man är ung känns livet nästan oändligt. Man tänker att man hinner allt senare.
Sedan börjar man förstå att “sen” inte är en garanti.
Och det behöver egentligen inte vara något mörkt i det.
Tvärtom.
Kanske är det först då många börjar se livet tydligare.
För när man inser att tiden är begränsad blir vissa saker märkligt oviktiga.
Prestige. Små konflikter. Behovet av att ha rätt. Människor som bara tar energi.
Istället börjar andra saker växa.
Lugna kvällar, samtal som får ta tid, familj, vänskap.
Att få vakna till ännu en morgon.
Att få göra det man älskar medan man fortfarande kan.
Jag märker det mer nu än förr.
Hur mycket jag uppskattar sådant jag tidigare tog för givet.
Rutiner.
Människor som finns kvar.
En middag med familjen.
Att få sitta i lugn och ro och skriva
.Att fortfarande kunna gå ner på judomattan även om kroppen protesterar mer än tidigare.
Det betyder mer idag.
Kanske för att man vet att ingenting varar för alltid.
Och ändå finns det något vackert i det där också.
För om livet verkligen vore oändligt kanske ingenting skulle kännas viktigt.
Det är just för att tiden är begränsad som vissa ögonblick blir så stora och jag
tror inte att människor egentligen är rädda för att bli äldre.
Jag tror att vi är rädda för hur fort livet går,
Visdom handlar till slut inte om att förstå livet fullt ut.
Det handlar bara om att bli lite bättre på att vara kvar i det medan det pågår.