Det vi aldrig glömmer - Multnomah Falls
- Tommy Widekärr
- 29 juni
- 1 min läsning

Det finns dagar då man vet redan efter de första stegen att det här – det här kommer man att minnas. Idag var en sådan dag. Vi lämnade bilen bakom oss och gav oss ut till fots på leden som slingrar sig upp längs Multnomah Creek, i hjärtat av Oregons Columbia River Gorge. Solen strilade ner genom lövverket och det doftade skog, vatten och äventyr.
Och så, ganska snart, stod vi där – nedanför Multnomah Falls.
Ett av Oregons mest ikoniska vattenfall, och plötsligt förstår man varför. Med sina 189 meter i två etapper kastar sig vattnet nedför klipporna och bildar ett skådespel som inte riktigt går att fånga på bild, men som stannar kvar i kroppen. En sådan plats där man står tyst en stund, låter ögonen vila och försöker ta in allt.
Vi stannade vid bron – Benson Bridge – som ligger mitt emellan de två fallsektionerna. Utsikten därifrån var magisk. Att känna vattendimman mot huden och höra dånet från vattnet blev nästan meditativt. Vi gick vidare en längs leden, och varje stopp längs vägen erbjöd nya vinklar, nya ljud, nytt ljus.
Det var inget långt vandringspass idag, men det var desto vackrare. En sådan där dag då det känns som att naturen har lagt extra mycket tid på detaljerna.
Multnomah blev ett minne för livet. Och vi lämnade platsen lite tystare, lite gladare – och med ännu en vacker dag i väst på vårt gemensamma äventyr bakom oss.