Det är fortfarande söndag

Det har varit en fin och aktiv helg. I dag har vi varit i Kungälv hos Marie och hennes familj. Det var fint att få en söndag tillsammans med dem. När jag tänker tillbaka på helgen är det där jag gärna dröjer kvar en stund.

Nu har jag suttit ett par timmar med sådant som jag brukar ägna mig åt på kvällarna och i synnerhet på söndagar. Jag har förberett och planerat. Det är något jag tycker om. Jag tycker om att fundera på hur jag ska börja en musiklektion eller vilken övning som skulle passa på nästa judoträning och ibland, mitt i allt det där, dyker det upp en tanke om nästa bok.

Nästa lektion, nästa judoträning, nästa möte, nästa bok. Det blir mycket nästa när jag tänker efter.

Det är förstås bra att ha framförhållning. Jag vet hur skönt det är att komma till skolan på måndagsmorgonen och ha tänkt igenom det jag ska göra. Men jag undrar ibland hur stor del av min tid jag tillbringar mentalt någon annanstans. Det går alldeles utmärkt att sitta hemma en söndagskväll och redan vara framme vid onsdag. Kroppen sitter kvar på stolen. Huvudet har börjat hålla lektion och om jag gör så tillräckligt ofta finns det en risk att jag blir så upptagen av att förbereda livet att jag glömmer att leva det.

Det är just därför söndagar behövs. När jag ser tillbaka på den här dagen kommer jag nog att minnas timmarna i Kungälv längre än jag kommer att minnas vad jag fick gjort framför datorn i kväll. Det är ganska lätt att förstå nu, när jag sitter här. Lite svårare att komma ihåg nästa gång jag tänker att jag bara ska passa på att få undan en sak till.

Också den här dagen är en del av livet och den behöver inte vara fullbokad för att vara värdefull.