Det är människorna som får oss att återvända

Jag sitter på Stadshotellet i Frövi.

Här har jag bott många gånger genom åren. Egentligen skulle jag ha bott i Lindesberg, där jag också tillbringar den här helgen, men den här gången blev det Frövi. På något sätt känns det ändå välbekant att vara tillbaka.

Anledningen till att jag är här är den årliga riksfortbildningen i Lindesberg. En helg som blivit något av en tradition och som innehåller mycket av det jag tycker om med judon.

Självklart handlar dagarna om att få nya kunskaper. Om att lyssna, träna, diskutera och låta sig inspireras. Det finns alltid något nytt att ta med sig hem till den egna klubben. Någon tanke som väcker en idé, någon övning som går att använda eller ett samtal som får en att se på ledarskapet med lite andra ögon.

Men riksfortbildningen är också någonting mer.

Det är ett fantastiskt tillfälle att träffa gamla vänner. Människor som jag har lärt känna genom sporten och som på olika sätt har funnits med under en stor del av mitt liv. Några har jag känt i många, många år. Vi har mötts på tävlingar, träningsläger, utbildningar och i idrottshallar runt om i landet. Vi har stått bredvid samma mattor, följt aktiva genom framgångar och motgångar och delat både engagemang och ansvar.

Med vissa människor träffar man nästan bara i judosammanhang. Ändå finns närheten där direkt när man ses igen. Samtalet fortsätter ungefär där det slutade förra gången, även om det gått månader eller kanske ännu längre.

Det är en av idrottens stora gåvor.

Judon har gett mig kunskaper, upplevelser och utmaningar. Den har lärt mig mycket om disciplin, utveckling och ledarskap. Men framför allt har den låtit mig möta människor som jag annars aldrig skulle ha lärt känna.

Människor från olika delar av landet, med olika bakgrund och olika erfarenheter, men med en gemensam kärlek till sporten.

Jag hoppas ännu en innehållsrik dag i Lindesberg. Huvudet är fyllt av intryck redan, men kanske ännu mer av alla samtal och återseenden.

För det är lätt att tro att man återvänder till sådana här helger för utbildningens skull.

Och det gör man naturligtvis, men kanske återvänder man minst lika mycket för människorna.