Dymmelonsdagen och Stillheten

Det är onsdag morgon.

En sådan morgon där det nästan känns som att ljuden har dragit sig undan lite. Som att världen håller tillbaka, dämpar sig själv utan att riktigt säga varför.

Vi är mitt i stilla veckan nu och idag – dymmelonsdagen.

Det är ett märkligt ord. Nästan lite kantigt, men det bär på något som går att känna. Förr bytte man ut metallkläppen i kyrkklockorna mot en träkläpp – en dymmel. Ljudet blev dovare. Mjukare. Inte lika skarpt. Som om till och med klockorna visste att det här inte var dagar för att slå högt.

Det är något med den tanken som stannar kvar hos mig den här morgonen.

Att det finns tider då vi inte ska låta så mycket. Inte ta så stor plats. Inte fylla varje tomrum.

I berättelsen om de här dagarna är det också nu det vänder på riktigt. Det som började i ljus och rörelse går in i något mörkare. Det är dagen då Judas Iskariot tar sitt beslut. När Jesus fortfarande är mitt bland sina, men där något redan har gått sönder.

Och det är kanske just det dymmelonsdagen handlar om.

Inte dramat i sig, utan det där ögonblicket innan.

När något skaver.När man vet, innerst inne, att allt inte är som det ska, men inget ännu har hänt fullt ut.

Jag tänker på hur vi känner igen det där i våra egna liv. De där stunderna när något förändras, fast det inte syns utåt ännu. När en relation skiftar. När en tanke får fäste. När något vi burit länge plötsligt blir tydligare än vi önskat.

Det är inga höga ljud i de ögonblicken.

De är dämpade.

Precis som klockorna.

Den här morgonen bär lite av det där. Inte tung, inte mörk – men allvarligare. Som att dagen inte riktigt vill skyndas igenom. Som att den ber om något annat av mig.

Att lyssna lite mer noggrant.Att inte rusa förbi det som känns.Att våga stanna kvar, även när det inte är helt bekvämt.

Kanske är det det som är dymmelonsdagens stilla påminnelse.

Att livet inte bara formas i det som syns och hörs tydligt.

Utan i de där dämpade stunderna, när något inom oss redan har börjat förändras, långt innan världen märker det.