Där Forest Gump stannade

Häromdagen stod vi där. På den där ikoniska vägen i Utah, med Monument Valleys dramatiska siluetter i bakgrunden – exakt där Forrest Gump plötsligt stannade efter att ha sprungit tvärs över USA i flera år.

Platsen är känd som "Forrest Gump Point", och det är lätt att förstå varför just denna väg blev filmhistoria. Den slingrar sig rakt fram genom ett ödsligt, men otroligt vackert landskap. Röd öken, blå himmel, och de där mäktiga sandstensformationerna som reser sig i horisonten som uråldriga jättar.

Vi parkerade bilen och gick ut mitt på vägen (såklart försiktigt) och bara stod där. Det kändes nästan overkligt – en sån plats som man sett på film, i bilder, på posters – och nu var vi där på riktigt.

Jag sträckte ut armarna i vinden, ropade rakt ut i friheten, medan landskapet omkring oss låg tyst och evigt.

Det är så speciellt med att stå på en plats som burit så mycket symbolik. För Forrest handlade det om att springa ifrån sorgen, att hitta något – kanske sig själv. Och när han stannade där, mitt på vägen, så visste han att det var dags att vända om.

Vi sprang inte, men vi kände det. Stillheten. Friheten. Vidden. Och kanske också en liten förnimmelse av det där ögonblicket när allt förändras, när man vänder sig om och går vidare – med lite mer ro i själen.

Wild Hearts Westbound. Platsen var ännu ett bevis på att vägen verkligen bär på berättelser.