En annan slags puls

Det är söndag.

En sån där riktigt regnig och hektisk söndag. Men ändå en söndag där jag får välja tempot. Ingen annan som håller i taktpinnen. Bara jag.

Och det gör hela skillnaden.

Helgen har jag tillbringat hemma, vilket i sig varit skönt. Inga resor, Bara andas. Bara vara. Men även när dagarna är lugnare, så är de ändå fyllda med saker som pockar på. Så är det ju när man har många hjul som snurrar samtidigt.

För en stund sedan kom jag hem från dojon. Jag åkte dit en sväng för att hälsa på under klubbens kataträning.

Jag gillar att stiga in i dojon en söndagseftermiddag. En annan sorts puls. Lugnet i rörelserna. Fokuset. Den där noggrannheten som finns i varje moment i kata.

Det är också då jag känner hur djupt rotad min relation till klubben är. Det där golvet har burit mina steg i decennier.

Nu är det nya generationer som trampar där. Men andan är densamma...och jag är kvar.

Så även om regnet smattrar på rutorna, så bär jag med mig värmen från mattan. Rytmen från dagens träning. Och det ger den här söndagen precis det jag behöver.