En lång, men fantastisk dag i Zion

Det har varit en lång dag. Men också en sådan där dag som fastnar. En sån där man vet att man kommer att minnas, trots att fötterna värker och kroppen är trött ända in i viljan. Zion National Park har levererat.

Vi hade siktet inställt på Angels Landing, den ikoniska leden som fått nästan mytisk status bland vandrare världen över. Men det var inte vår tur idag. Det var inte tillgänglig idag och kanske var det lika bra.

Istället blev det två andra leder – och det visade sig bli alldeles rätt.

Den mest minnesvärda av dem var Watchman Trail. En slinga på ungefär fem kilometer upp till toppen som börjar ganska oskyldigt nere vid Visitor Center, men som snabbt börjar klättra upp längs bergssidan.

Solen låg tung över dalgången och varje steg uppåt tog oss närmare en vy som får hjärtat att slå lite långsammare – och snabbare – på samma gång. Klipporna reste sig omkring oss som urtidsjättar, målade i rött, orange, guld. Här uppe förstår man varför Zion kallas ett heligt land.

Leden är inte särskilt lång, men den är bitvis brant och stenig. Belöningen är utsikten. Från utkiksplatsen ser man ut över hela Zion Canyon och den lilla staden Springdale nedanför. Det är både stillsamt och storslaget på samma gång. Sedan är det bara att ta sig neråt igen…

Zion har många leder – The Narrows, där man vandrar i själva floden Virgin River mellan höga canyonväggar. Observation Point, som ger ännu högre utsikt än Angels Landing. Emerald Pools, med sina oaser av grönska och vattenfall. Alla med sina egna karaktärer. Det magiskt med hur landskapet här skiftar – från öppna vyer till trånga passager, från ökenvärme till svala skugglägen.

Men idag fick Watchman Trail stå i centrum. Och det gjorde den med bravur.

Nu är det kväll. Himlen glöder över klipporna. Det är inte bara fötterna som är trötta och ömma – det är hela kroppen som säger: "Bra jobbat, men nu räcker det." Vi har fyllt oss med intryck, med dammiga vägar och höga höjder. Med stillhet och svett, med skratt och tystnad.

Mer bilder kommer. När vi hunnit landa lite. Men tills dess – tack Zion, för ännu en dag att minnas.

Wild Hearts Westbound fortsätter – men ikväll vilar vi.