En månad kvar

I dag är det precis en månad kvar. En månad tills det är dags för semester. Den där efterlängtade tiden som alltid känns både långt borta och alldeles runt hörnet på samma gång. Men nu – nu börjar det bli verkligt.

De senaste dagarna har planeringen varit i full gång. Detaljer har diskuterats. Kartor har vecklats ut, rullats ihop, vikts upp igen. Fingret har följt vägar, floder och gränser. Jag har börjat känna den där reskänslan i kroppen – den där pirriga förväntan som påminner om barndomens sista skoldagar innan sommarlovet.

Vi vet ännu inte exakt vad som skall hända, men vi vet att det kommer bli minnesvärt. Att få färdas genom dessa vidder – mellan röda klippor, gamla reservat och ökenlandskap där solen står högt och tystnaden talar. Kartan i bilden visar platsen där tankarna fastnade en stund extra idag – någonstans i sydöstra Utah, nära gränsen mot Arizona och New Mexico. Det är något med det där området. Något som lockar.

Det kommer fler inlägg. Mer planering. Men just i dag handlar det mest om att landa i känslan – att det nu bara är en månad kvar.