En ny plats för orden

Att lämna min tidigare hemsida och blogg - plattform och satsa på en egen hemsida har inte bara gett mig mer frihet – det har också gjort allt mycket enklare.

Smidigare. Naturligare.

Nu kan jag dela texter när jag vill så mycket enklare, hur jag vill.

Och med fler möjligheter än tidigare.

Jag har bloggat sedan 2006.

Det har blivit många texter genom åren –om vardag och resor, människor jag mött, musik som fastnat, tankar jag burit.

Och varje gång har bloggen varit en plats där orden fått leva sitt eget liv.

Utan press.Utan fasad.

Men att ha en egen plattform, helt i mina händer, har gjort något med mitt skrivande.

Det är som att dörrarna öppnats på vid gavel.

Och jag har klivit in i ett rum som väntat på mig länge.

För mellan manusskrivandet –det där som kräver struktur, tålamod och blick för helhet –så behöver jag få släppa taget.Skriva utan mål.Skriva för att känna.För att förstå.

Bloggen är precis det.

Här får jag skriva om livet så som det känns. Om små ögonblick som fastnar. Om samtal jag minns. Om musik som rör vid något jag inte visste fanns kvar. Om människor. Saknad. Förundran.

Ibland kommer inläggen snabbt –som om de stått på kö någonstans i bakhuvudet och bara väntat på att få kliva fram.

Just nu är det precis så. Det är som att ösa ur en källa som inte sinar.

Jag skriver om kvällar i Dalsland.

Om möten i New York.

Om gamla dagboksanteckningar, tystnad, närhet, förlust.

Och glädje. Den lågmälda, som kanske är den vackraste av dem alla.

Min blogg är en plats där jag får vara helt ärlig. Där jag inte behöver tänka på dramaturgi eller genre.

Jag bara skriver. Och kanske är det just därför det känns så levande.

Så, om du följt mig länge – välkommen hit, till den nya platsen.

Och om du är ny här – välkommen in i något som är väldigt mycket jag.