En ny riktning

Vi går in i något annat nu. Förhoppningsvis bättre tider, tänker den positiva. Ljusare i alla fall, tänker jag. Mars – den första vårmånaden. En månad av förändring, av löften som spirar under ytan, av dagar som långsamt sträcker sig mot sommaren. Vi märker det i luften, i ljuset, i fågelsången som blir starkare för varje morgon.  

Graderna letar sig uppåt, om än trevande. Marken är fortfarande frusen på sina håll, men vi vet att den snart ger vika. Ljuset dröjer sig kvar lite längre om kvällarna, och den långa vintern som tryckt ner oss känns plötsligt… överkomlig. Vi har tagit oss igenom den. Snart exploderar världen i färg.  

Vintern släpper sitt grepp, även om den gör det motvilligt. Den har kämpat hårt, men vi vet att den förlorar. Mars bär med sig hoppet om något nytt. Den drar upp ridån för nästa akt. Och visst finns det en längtan, en rastlöshet i bröstet? En känsla av att något väntar där framme, bara vi fortsätter att gå. Så länge den finns, går jag rakryggad framåt.  

Nu blir det frukost. Jag bryter mitt bröd och låter tankarna vandra. Brödet – så enkelt, men ändå så laddat med betydelse. En symbol för det nödvändiga, för det som håller oss uppe. Att leva i harmoni, att dela sitt bröd, att ge och att få. Det handlar om gemenskap, om att aldrig stå ensam. Brödet är mer än bara föda. Det är en påminnelse om att vi alla behöver något att hålla fast vid. Något att dela. Bröd är liv.  

Sedan åker jag till jobbet. Det är fortfarande mörkt, men snart skall det dagas. Snart färgas himlen av gryningens första ljus. Snart är vi där.  

---