En sista natt i Las Vegas

Så kommer den där dagen. Den som alltid känns så avlägsen i början, men som sakta smyger sig närmare för varje upplevelse, varje morgon, varje steg längs vägen. Vi är tillbaka i Las Vegas. Där allt började. Och då menar jag inte bara resan – utan något mycket större. Det var här vi gifte oss.

Med Elvis som vittne, leenden större än neonljusen, och hjärtan som bultade i takt med stadens rytm. Det var början på vår resa ocenh kanske är det just därför det känns så symboliskt att nu få avsluta denna resa här, där allting började.

Las Vegas är som alltid överväldigande. Ljus, ljud, värme. Men för oss har kvällen blivit något stillsamt. Vi promenerar längs The Strip, ser Flamingo lysa upp som ett kärt minne, låter fontänerna vid Bellagio spegla det vi bär med oss. Vi åt ribs och majs, skrattade, höll varandras händer. Försökte dra ut på tiden lite till.

Och ändå vet vi att det inte är ett avslut, bara ett komma. Den här resan – med dess storslagna vyer, oväntade möten, stilla morgnar och vindlande vägar – kommer leva kvar. Här i bloggen, i minnena, i bilderna. Jag kommer att återvända till den, om och om igen.

Men just nu är vi här. I Las Vegas. Med ett hjärta fullt av tacksamhet, och två ringar som påminner oss om att det här var början.