En skål innan vi åker till Stutthof

Bilden är från igår kväll. Där sitter Anette och jag ute på en georgisk restaurang här i Gdańsk. Framför oss har vi varsitt glas rykande hett mulled wine – kryddat, varmt vin som påminner om vår svenska glögg.

Eller är det vi som ska påminna oss om Georgien när vi dricker glögg? Vinets historia där sträcker sig tusentals år tillbaka, så det känns nästan som att glaset rymmer en liten bit av den berättelsen också. Men just den här drycken ska jag inte påstå är glöggens ursprung. Det är snarare två traditioner som möts i samma värme: vin, kryddor och en stund att sitta kvar.

Gårdagen blev fylld av intryck. Vi har rört oss genom Gdańsks historia – från Hansastadens välstånd till platser som bär spår av andra världskriget, och vidare till varvet där strejkerna blev en del av vägen mot frihet för Polen. Det är mycket att ta in. Vissa platser ser man, andra går man därifrån med och fortsätter tänka på.

Den här morgonen har jag suttit och skrivit i ett par timmar. Det är något särskilt med de tidiga timmarna, när staden ännu inte riktigt har vaknat och tankarna får vandra tillbaka genom allt vi upplevt. Men nu får skrivandet vila en stund. Nu väntar frukost.

Sedan bär det av till Stutthof.

Lägret upprättades av tyskarna den 2 september 1939, bara en dag efter invasionen av Polen. Det var det första koncentrationslägret på det som i dag är polsk mark och blev också det läger som var i drift längst. Under krigsåren fördes omkring 110 000 människor dit. Omkring 65 000 av dem dog.

Det känns viktigt för oss att åka dit nu när vi är här, så nära platser där krigets historia fortfarande är så påtaglig. Vi har sett var kriget började och lärt oss mer om människorna och händelserna som formade Gdańsk. Att besöka Stutthof blir ännu ett sätt att försöka förstå vad som följde – och att minnas att historien inte bara består av datum och kartor, utan av människor vars liv slogs sönder.

Snart sätter vi oss till frukost. Sedan fortsätter resan, från ett varmt glas kryddat vin till en plats där tystnaden väger betydligt tyngre.