Fredag den 13:e – dagen då oturen fick ett eget datum

Det är fredag den 13:e idag.

För en del människor är det en fredag som vilken annan som helst. För andra är det en dag då man helst inte ska fatta några stora beslut, gå under stegar eller utmana ödet mer än nödvändigt.

Själv har jag aldrig varit vidskeplig, men jag måste erkänna att jag tycker det är fascinerande hur ett datum i kalendern kan få ett så dåligt rykte att människor fortfarande, århundraden senare, förknippar det med olycka.

För vad är det egentligen som är så farligt med just fredag den 13:e?

Jag blev nyfiken och började fundera över varifrån allt detta kommer och som så ofta när man börjar gräva i gamla föreställningar visar det sig att historien är betydligt mer intressant än själva myten.

Talet tretton har länge haft ett speciellt rykte i den västerländska kulturen.

Tolv har däremot betraktats som något fullständigt. Vi har årets tolv månader, dygnets två tolvtimmarsperioder och de tolv stjärntecknen. I Bibeln finns Israels tolv stammar och Jesu tolv apostlar.

Sedan kommer tretton.

Ett tal som bryter ordningen.

I den kristna traditionen har man dessutom kopplat talet till den sista måltiden, där Jesus satt tillsammans med sina tolv lärjungar. Judas, som senare förrådde honom, har i folktron ofta pekats ut som den trettonde vid bordet.

Även fredagen hade sedan gammalt ett dåligt rykte.

Enligt kristen tradition korsfästes Jesus på en fredag. I äldre europeisk folktro kunde fredagen betraktas som en olämplig dag att påbörja viktiga företag.

Två föreställningar om otur som så småningom kom att förenas.

Men det märkliga är att vi faktiskt inte vet exakt när fredag den 13:e började betraktas som en särskilt olycksbådande dag.

Den kombinerade föreställningen verkar ha blivit allmänt spridd betydligt senare än många tror.

Det finns en berättelse som ofta dyker upp när man försöker förklara datumets dåliga rykte.

Fredagen den 13 oktober 1307 lät den franske kungen Filip IV gripa ett stort antal tempelriddare.

Tempelriddarna var en mäktig religiös riddarorden som vuxit fram under korstågens tid. De hade samlat på sig både rikedomar och inflytande, något som gjorde dem till ett hot i kungens ögon.

Gripandena blev början på en brutal förföljelse. Många fängslades och torterades, och flera avrättades senare.

Det är en dramatisk historia och visst låter det som en tänkbar förklaring till varför just fredag den 13:e skulle ha blivit en olycksdag.

Problemet är bara att det saknas historiska belägg för att vår moderna vidskepelse faktiskt uppstod där.

Sambandet har blivit populärt långt senare.

Det är lite typiskt för oss människor, tänker jag.

Vi tycker om när historien går att förklara med en enda dramatisk händelse. Helst ska det finnas ett datum, några tydliga huvudpersoner och en berättelse som går att återge vid middagsbordet.

Verkligheten brukar vara mer komplicerad än så.

I början av 1900-talet fick föreställningen ytterligare spridning.

År 1907 publicerade den amerikanske författaren Thomas W. Lawson romanen Friday, the Thirteenth, en berättelse där vidskepelsen kring datumet utnyttjas i samband med spekulationer på börsen.

Boken bidrog till att göra uttrycket mer känt.

Sedan har populärkulturen gjort sitt.

Skräckfilmer, tidningsrubriker och berättelser om märkliga olyckor har hjälpt till att hålla föreställningen vid liv.

Inte minst skräckfilmen Friday the 13th från 1980.

Och någonstans där har ett alldeles vanligt datum blivit något som nästan lever sitt eget liv.

Det intressanta är att vi människor gärna hjälper till att bekräfta sådant vi redan tror på.

Om någon tappar sin kaffekopp en vanlig tisdag är det en olyckshändelse.

Om samma sak händer fredag den 13:e finns det alltid någon som säger:

Ja, men det är ju fredag den 13:e!

Plötsligt har kaffekoppen blivit ett bevis.

Alla de fredagar den 13:e då ingenting särskilt händer glömmer vi däremot ganska snabbt.

Jag tror egentligen att det här säger mer om oss människor än om kalendern.

Vi har alltid försökt skapa ordning i en värld som inte alltid är särskilt begriplig.

När något går fel vill vi gärna veta varför och ibland är det enklare att skylla på ett datum, en svart katt eller en spegel som gått sönder än att acceptera att livet till viss del består av tillfälligheter.

Det finns något nästan rörande i det där.

Människan har skickat farkoster till andra planeter, utvecklat avancerad medicin och lärt sig förstå sådant som tidigare generationer inte ens kunde föreställa sig.

Ändå kan vi tveka en sekund när en svart katt springer över vägen.

Det är som om tusentals år av gamla föreställningar fortfarande följer med oss, någonstans i bakhuvudet.

Och kanske är det inte så konstigt.

Vi är trots allt inte bara förnuftiga varelser.

Vi är också berättande varelser.

Vi behöver historier för att förstå världen.

Även när historierna inte riktigt håller för en närmare granskning.

När jag nu sitter här och funderar över detta tänker jag att fredag den 13:e egentligen har fått en ganska orättvis behandling.

För min egen del är fredagen framför allt dagen då ännu en arbetsvecka går mot sitt slut.

En dag då man får möjlighet att summera det som varit, släppa en del av veckans bekymmer och börja se fram emot helgen.

Det är ganska fint tycker jag och jag tänker inte låta ett gammalt skrock förstöra den känslan.

Visst kan saker gå fel idag.

Precis som de kan göra imorgon, på söndag eller vilken annan dag som helst.

Men det kan också hända något alldeles fantastiskt.

Man kan få ett oväntat telefonsamtal från någon man tycker om. Man kan höra en låt som väcker ett gammalt minne. Man kan möta en människa som gör dagen lite bättre.

Eller bara få en stunds lugn och ro med en kopp kaffe och känna att livet faktiskt är ganska bra.

Det vore synd att missa allt det där bara för att kalendern visar tretton.

För kanske är det just detta som är det konstigaste med fredag den 13:e.

Vi har ägnat århundraden åt att oroa oss för vad som skulle kunna gå fel den här dagen, men betydligt mindre tid åt att fundera över allt som faktiskt skulle kunna gå rätt.

Och det är väl egentligen en ganska bra tanke att ta med sig in i helgen.

För oturen har inget eget datum och lyckan behöver knappast boka tid i kalendern.

Trevlig fredag den 13:e!