Fredag morgon, slutet av maj

Fredag morgon i slutet av maj känns bra.

Den där mjuka övergången mellan vår och sommar, när nätterna fortfarande bär spår av kylig luft och man hoppas att morgonen redan skulle dofta solvarm asfalt och nyklippt gräs. Jag gick ut med kaffekoppen i handen för en stund sedan, och det slog mig att någon värme var det inte, men fåglarna hade redan hunnit halvvägs genom sin dagsrepertoar innan jag ens vaknat.

Det är den här tiden på året jag tycker allra mest om.

Inte för att allt är klart – tvärtom. Det mesta är fortfarande i rörelse.

Man är mitt i planeringar, avslutningar, uppstarter och samtal som borde ha tagits för länge sen.

Men det finns en slags förväntan i luften.

En känsla av att något ligger precis runt hörnet. Som om världen andas in, precis innan den slår ut i full blom.

Fredag betyder också att veckan strax rundas av. Det sista jobbandet, några sista rader i ett kapitel jag skriver på….

Och så förstås: tankarna som börjar smyga iväg mot helgen. Vad vi ska göra. Vad vi inte ska göra. Vart vi kanske åker. Vem vi kanske träffar.

Och mitt i allt det där – morgonkaffet, fågelsången, de första solstrålarna över Dalsland – slår det mig hur tacksam jag är. För platsen jag bor på. För människorna i mitt liv. För att det fortfarande finns berättelser kvar att skriva. Och för att det är fredag. I slutet av maj. Och jag får vara här.