Från Harvens dag till eldsprutande drakar

Det började tidigt. Förberedelser inför klubbens deltagande på Harvens dag. Mattor, material, människor, tält och allt det där som behöver komma på plats när en förening ska visa upp sig. Och faktiskt hade vi tur med vädret. Under själva Harvens dag höll det upp, vilket gjorde att allt kunde genomföras på ett riktigt bra sätt.

Sedan bytte dagen skepnad.

När Leon kom senare hade regnet också hittat fram, men det gjorde egentligen ingenting.

För med honom blir vädret mest en del av berättelsen.

Vi har lekt, gömt oss, letat monster och varit eldsprutande drakar. Vi har pratat om små och stora saker, skrattat och låtit fantasin bestämma riktningen. Och så har vi stått vid fönstret och utmanat regnet tillsammans.

Det är speciellt med den kontrasten.

Först en förmiddag fylld av ansvar, föreningsliv, människor och saker som ska fungera. Sedan en eftermiddag där världen plötsligt blir mycket mindre – och samtidigt mycket större.

För där ute regnar det, men här inne finns monster att hitta, drakar att bli och en liten kille som påminner mig om hur enkelt det ibland är att vara helt närvarande.

Och just sådana dagar stannar kvar. Inte för att allt var stort och märkvärdigt.

Utan för att det var fullt av liv.