Från West Yellowstone till vidderna i Montana

Vi bor just nu precis vid den västra ingången till Yellowstone National Park – i den lilla, charmiga staden West Yellowstone. Här andas allt nationalpark. Skyltarna, människorna, kaféerna.

Och luften… ja, luften är frisk på ett sätt som bara fjälluft kan vara. Vi är i Montana nu, och det känns. Temperaturen har sjunkit rejält jämfört med våra dagar i Arizona, Nevada och Utah. Här är det svalt och klart, med doft av barrskog och något urgammalt i vinden.

Tidigt denna morgon rullar vi in i parken, mot Lamar Valley – ofta kallad “Yellowstones Serengeti” på grund av det rika djurlivet. Det är där man har störst chans att se grizzlybjörn, svartbjörn, varg, hjortdjur, prärievarg och självklart bison.

Just bison är det djur som skadar flest människor i Yellowstone varje år, vilket kan förvåna många – men de är snabba, oberäkneliga och väger över ett ton. Att hålla avstånd är alltså inte bara artigt, det är livsviktigt.

Det känns som att vara på väg rakt in i en naturfilm. Dimslöjorna ligger fortfarande kvar i dalarna när vi passerar Madison och fortsätter österut. Just här, bland vildmarkens öppna landskap och floder som slingrar sig genom lavadalgångarna, är Yellowstone som mest levande.

I kväll fortsätter vi upp mot Bozeman – en stad vi båda sett fram emot. vi har varit i Montana förut, men aldrig där.

Anette illustrerade precis den här dagen i en bild som sammanfattar känslan: på väg, uppåt, inåt i Montana.

Montana kallas inte utan anledning för "Big Sky Country". Himlen här är verkligen enorm – den känns närmare och mer levande. Kontrasterna mot södern är slående: från ökenhetta och röda berg i Utah till blå berg och kall morgon i Montana. Yellowstone fungerar som en sorts bro däremellan – en plats där allt möts. Eld, vatten, jord och vind. Och vi – som små, nyfikna resenärer mitt i allt detta.

Nu hoppas vi bara att djuren visar sig. Men även om de inte gör det, så har vi redan fått mer än vi kunde önska.