God natt
- Kalle Levin
- 13 mars
- 1 min läsning
Natten i mars är varken vinter eller vår, bara en stillsam andhämtning mellan det som varit och det som ska komma. Mörkret är mjukare nu, som om det själv börjat släppa taget. Det ligger en ny sorts tystnad över gatorna, en som inte längre bär på vinterdvala utan något annat – en förväntan.
Luften är sval men inte bister, den smakar av tinad jord och regn som dröjt sig kvar. En ensam fågel testar sin röst i mörkret, som om den inte riktigt vet om det är dags än. En gatlykta surrar till, lyser upp flagnande fasader och trottoarer där smältvatten lämnat svarta fläckar. Det luktar asfalt och nyvakna drömmar.
I mars är natten en vaggsång för de rastlösa, för de som ännu inte gett upp vinterns tankar men redan börjat längta efter barfotasteg på solvarma stigar. Det är en tid av övergång, av väntan som knappt märks men känns i bröstet. Man somnar inte riktigt likadant nu – det är som att kroppen vet att ljuset snart kommer snabbare, att nätterna sakta krymper.
Så god natt, marsnatt. God natt till fönstren som står på glänt fast det ännu är kyligt, till katten som sträcker sig på den varmare tröskeln. God natt till den som hoppas, till den som tvivlar, till den som redan börjat ana april i horisonten.
God natt till natten som snart inte längre är natt.
