Helliden slott

Det här med slottsliv är faktiskt inte fel. Att stiga in genom portarna till Hellidens slott är som att kliva rakt in i en annan tid. Väggarna bär på berättelser om visioner, entreprenörskap och storslagna drömmar. Friherre Hans Henric von Essen lät bygga platsen redan 1858–59, och det var här grunden lades till det Tidaholm vi känner idag. Han moderniserade järnbruket, startade nya industrier och såg till att staden växte fram – inte minst genom den världsberömda Vulcan-tändsticksfabriken.

Hans son Alfred lät senare, tillsammans med arkitekten Helgo Zettervall, ge byggnaden det pampiga utseende som står kvar än idag. Tornet som sträcker sig mot himlen, de vackra salongerna, snickerierna och detaljerna i trä och sten – allt vittnar om en tid då inget lämnades åt slumpen.

Idag rymmer slottet folkhögskola, konstkurser och museum. Men när man går genom salarna, där elden en gång sprakat i öppna spisar och beslut tagits vid massiva ekbord, är det som om historien fortfarande andas i rummet.

Och mitt i allt det här sitter jag och konstaterar: slottsliv är inte bara vackra miljöer och högresta torn – det är också möten, samtal och kreativitet. En påminnelse om att platsen där vi befinner oss kan bära på kraften att skapa framtid, precis som Hans Henric von Essen gjorde för mer än 160 år sedan.

Det här med slottsliv är faktiskt inte fel. Att stiga in genom portarna till Hellidens slott är som att kliva rakt in i en annan tid. Väggarna bär på berättelser om visioner, entreprenörskap och storslagna drömmar. Friherre Hans Henric von Essen lät bygga platsen redan 1858–59, och det var här grunden lades till det Tidaholm vi känner idag. Han moderniserade järnbruket, startade nya industrier och såg till att staden växte fram – inte minst genom den världsberömda Vulcan-tändsticksfabriken.

Hans son Alfred lät senare, tillsammans med arkitekten Helgo Zettervall, ge byggnaden det pampiga utseende som står kvar än idag. Tornet som sträcker sig mot himlen, de vackra salongerna, snickerierna och detaljerna i trä och sten – allt vittnar om en tid då inget lämnades åt slumpen.

Idag rymmer slottet folkhögskola, konstkurser och museum. Men när man går genom salarna, där elden en gång sprakat i öppna spisar och beslut tagits vid massiva ekbord, är det som om historien fortfarande andas i rummet.

Och mitt i allt det här sitter jag och konstaterar: slottsliv är inte bara vackra miljöer och högresta torn – det är också möten, samtal och kreativitet. En påminnelse om att platsen där vi befinner oss kan bära på kraften att skapa framtid, precis som Hans Henric von Essen gjorde för mer än 160 år sedan.