top of page

Jag vill stanna kvar i den här morgonen.

  • 31 maj
  • 2 min läsning

Det var fåglarna som väckte mig.

Inte väckarklockan. Inte något meddelande i telefonen. Inte något som pockade på uppmärksamhet.

Bara fåglarna.

Det är svårt att motstå de där kvittrande vännerna när de bestämmer sig för att dagen har börjat. De verkar alltid veta något före oss andra. Som om de känner av ljuset långt innan vi människor gör det.

Strax efter fem satt jag ute på balkongen med en kopp kaffe och såg hur dagen sakta tog form.

Dimman låg fortfarande kvar över gräset. Solen kämpade sig upp bakom träden. Luften var sval på det där sättet som bara majmorgnar kan vara. Inte kall. Inte varm. Bara full av löften.

Och där satt jag och tänkte att det här är precis det man väntar på.

I månader.

Genom novembermörker, decemberregn, januariis och de där ändlösa veckorna i februari när våren känns som ett påhitt någon hittat på för att hålla humöret uppe.

Man väntar på just detta.

På den här tiden.

På den här dagen.

På den här morgonen.

Nu är det sista maj.

Kalendern säger att sommaren står för dörren, men egentligen tror jag att det är nu det är som allra vackrast. När allt fortfarande är nytt. När grönskan nästan lyser av sig själv. När syrenerna blommar. När fåglarna sjunger som om de hade något viktigt att berätta.

Jag känner ibland att jag skulle vilja trycka på paus.

Konservera alltihop.

Spara ljuset, dofterna, morgondimman och fågelsången i en glasburk och ställa undan den för de dagar då november återigen kommer krypande över landskapet.

För det blir liksom inte så mycket vackrare än så här.

Kanske är det också därför sådana här morgnar känns så värdefulla. Vi vet att de inte stannar.

Om några veckor är ljuset annorlunda.

Om några månader har löven börjat gulna.

Om några månader till ligger frosten åter över marken.

Men just nu är det sista maj.

Solen stiger över landskapet.

Fåglarna sjunger.

Kaffet är varmt.

Och världen känns precis så vacker som man hoppades att den skulle bli när man stod där någon gång i februari och längtade efter våren.

HÖR AV DIG

“Berättelser som fastnar. Ord som lever vidare.”

0705 526 126

  • White Facebook Icon

Hitta mig på Facebook

bottom of page