Keep the fire burning

Det stod där, enkelt och nästan självklart:

KEEP THE FIRE BURNING.

Håll elden vid liv.

Jag fastnade för orden. För de handlar förstås inte bara om ved, glöd och en eld som sakta riskerar att falna. De handlar om livet.

Det finns så mycket inom oss som behöver underhållas.

Drömmar.

Relationer.

Vänskap.

Nyfikenhet.

Kärlek.

Skaparlust.

Och ingenting av det kan tas för givet.

En eld som lämnas ensam slocknar till slut. Det spelar ingen roll hur starkt den brann från början. Då och då måste vi lägga på ett vedträ, blåsa försiktigt på glöden och ge den nytt syre.

Jag tror att det är likadant med sådant som betyder något i våra liv.

En vänskap behöver ett telefonsamtal, ett meddelande eller en dag tillsammans. En kärlek behöver tid och uppmärksamhet. En dröm behöver att vi faktiskt gör något med den, även de dagar då inspirationen inte infinner sig. Och skapandet behöver få plats, annars hamnar det lätt längst bak bland allt det där som påstås vara viktigare.

Ibland handlar det inte ens om att skapa en stor eld.

Det räcker att bevara glöden.

Att skriva några rader. Ta den där promenaden. Plocka fram gitarren. Ringa den där vännen. Säga det man tänkt säga. Börja på något som länge fått vänta.

För glöd är egentligen ganska fascinerande. Den kan se nästan död ut, men får den bara lite luft kan den plötsligt börja lysa igen.

Och jag tänker att människor fungerar ungefär så.

Vi behöver saker som får oss att känna att vi lever. Något som engagerar oss, berör oss och gör att vi fortfarande längtar efter nästa dag, nästa resa, nästa samtal, nästa berättelse.

Så orden får följa med mig:

Keep the fire burning.

Inte som ett krav på att alltid brinna starkt.

Utan som en påminnelse om att vara rädd om det som fortfarande glöder.

För det är ofta där, någonstans bland glöden, som nästa eld börjar.