top of page

Med Merle I högtalarna och landskapet som kuliss

  • Skribentens bild: Tommy Widekärr
    Tommy Widekärr
  • 4 juli
  • 2 min läsning

På vägen mot Bakersfield,  Kalifornien.
På vägen mot Bakersfield, Kalifornien.

Jag skriver det här medan Anette kör. Landskapet susar förbi utanför bilrutan, Kalifornien brer ut sig i gult och guld, och i högtalarna sjunger Merle Haggard om livet, felen, och vägarna som ledde honom hem – eller bort. Det är som om allt stämmer just nu. Som om det var dags att musiken äntligen fick ta plats på den här resan.


Vi är på väg mot Bakersfield, och det känns på något märkligt sätt större än vad det borde. Jag har alltid haft en plats för Merle. För hans röst. För sättet han sjunger som om varje textrad vore skriven i blod, inte bläck.


Han föddes precis norr om Bakersfield, i Oildale. En enkel start. Förlorade sin pappa tidigt, gled ut i fel riktning, satt inne. Men det var också där, i mörkret, som något tändes. Musik. En riktning. Kanske till och med en räddning.


Jag har läst att han såg Johnny Cash spela inne på San Quentin, där han själv satt. Och att det förändrade något i honom. Jag gillar den bilden. Att en sång kan få något att lossna. Att musik inte bara är underhållning, utan något som kan få en människa att ändra kurs. Kanske inte direkt – men till slut.


Merle var med och skapade det som kallas The Bakersfield Sound – ett råare, mer elektriskt, mer ärligt alternativ till det välputsade Nashville. Det var musik som luktade vägdamm, motorolja och ett hjärta som kämpat lite för länge.


"Okie from Muskogee” är kanske hans mest kända låt. Den är omdiskuterad. Några älskar den för dess stolthet, andra ser den som ett skämt. Själv tänker jag att den speglar en tid. En känsla. Och att det kanske räcker så.


Men just nu spelar det mindre roll.


För här är vi, på väg genom Merles landskap. Och när han sjunger känns det som om han är med oss, någonstans där bak i bilen. Som om han nickar åt oss i backspegeln och säger att vi är på rätt väg. I alla fall idag.


Och jag tänker – det är det här som är resande. Inte bara platserna man ser. Utan människorna man möter längs vägen, även om de bara kommer till en genom en sång.

HÖR AV DIG

“Berättelser som fastnar. Ord som lever vidare.”

0705 526 126

  • White Facebook Icon

Hitta mig på Facebook

bottom of page