Mellan läger och tävling

Vi kan lägga ner tid på att försöka se pigga, vakna och samlade ut. Sedan somnar vi i en solstol hemma och ser plötsligt ut som om vi tappat kontakten med hela världen.

Jag ser inte direkt ut som någon som är redo att ta sig an särskilt mycket alls. Snarare som någon som kapitulerat fullständigt inför eftermiddagen och kanske är det precis det som hänt.

För efter ett intensivt avslutningsläger med Färgelanda Judoklubb, där det tränats, skrattats, lekts och byggts gemenskap, kom jag hem och gjorde något som sällan står med i planeringen.

Jag vilade.

Jag tycker det är fascinerande hur bra kameror har blivit på att fånga exakt de ögonblick då man ser som minst genomtänkt ut. Tekniken utvecklas i rasande fart, men dess främsta användningsområde tycks fortfarande vara att dokumentera människor när de sover med öppen mun.

Sådan är väl livet.

Man springer, organiserar, planerar och löser problem. Sedan kommer en stund då kroppen bestämmer sig för att det räcker och kanske ska man lyssna på den ibland.

Nu är lägret slut.

Men imorgon bitti väntar en ny dag. Då är det dags för tävling och nya upplevelser på judomattan.

Just nu nöjer jag mig med att sitta här en stund till och njuta av kvällen.