Mitt 6 juni

Om bara några timmar går det traditionsenliga nationaldagsfirandet av stapeln vid Stigens herrgård – ett evenemang som ligger mig varmt om hjärtat som södra Dalslandsbo.

Men i år kommer jag inte att vara där.

Vi började morgonen med en promenad och slogs av hur överväldigande grönskan är just nu. Som om naturen själv firar med fanor av lövverk och ljus.

Idag är det exakt tio år sedan jag själv höll nationaldagstalet i Färgelanda. Och det är nu sex år sedan min bror Sigge fick det hedersamma uppdraget.

Att få stå där – inför publik, blågul fanborg och sommardoft – och tala om vårt land, vår historia och vår framtid, är fortfarande en av de mest betydelsefulla upplevelserna i mitt liv som medborgare.

I mitt tal berättade jag om nationaldagens ursprung – om flaggfesten på Skansen 1893 som med stor entusiasm samlade folket kring flaggan.Först 1983 utsågs 6 juni officiellt till Sveriges nationaldag, och det dröjde ytterligare 22 år – till 2005 – innan den blev allmän helgdag.

Jag pratade också om vad Sverige är för mig – ett land med plats för både tradition och förändring.

Och jag var tydlig: de som försöker göra flaggan, nationalsången och våra traditioner till symboler för uteslutning har missförstått vad dessa tecken står för.

De tillhör oss alla.

Vi måste få vara stolta över våra rötter – men också starka nog att möta det nya.Att stå upp för öppenhet. Att se människan framför åsikten, och historien som något vi bär tillsammans.

I slutet av talet berättade jag om min egen bakgrund. Om mina förfäder som flydde från Frankrike till Sverige år 1601 – hugenotter som förföljdes för sin tro.

Historieböckerna säger att de "hämtades hit" för sina färdigheter i hantverk och handel, men sanningen är att de flydde undan förföljelse.

De flesta hugenotter fann en fristad i Danmark – Europas enda land med religionsfrihet på den tiden. Ett mindre antal kom till Sverige tillsammans med mer namnkunniga släkter som De Laval, de Besche och De Geer.

Men religionsfriheten uteblev även här för i Sverige skulle allt underordnas den lutherska läran.

Tio år har gått sedan det där talet, men mycket av det känns fortfarande lika relevant. Kanske ännu mer i dag.

Vill du lyssna på mitt tal i sin helhet? Det finns här: Nationaldagstalet

Det är ett tal som hyllar vår historia, våra traditioner – och vikten av att Sverige fortsätter vara ett hem för fler än de som redan är här.