Morgon i Wyoming - med Yellowstone i sikte

Vi vaknar upp i Wyoming. Luften är kall, men så där krispigt frisk att man nästan vill stå kvar i dörröppningen och bara andas. Det är tyst. Inte stilla – det rör sig i gräset, i löven, i molnens långsamma seglats – men det är en tystnad som bär rymd. En stillhet som säger: du är långt hemifrån nu.

Det märks att vi närmar oss Teton Mountains. Bergen reser sig där borta som en vägg mot himlen, ännu insvepta i morgondimma och långa skuggor. Vi gillar Wyoming. Här börjar det vilda på riktigt.

Vi har drygt tre timmar kvar till södra ingången till Yellowstone. Tre timmar av landskap, väg och längtan. För ja – vi har längtat. Sedan vi var här 2022 har vi burit med oss de minnena: de öppna slätterna, forsarna, de rykande källorna… och djuren.

Vi hoppas vi på björn. Vi vet att det är osäkert, men hoppet lever. Att få se en björn i sin rätta miljö, på håll, i det fria – det vore stort.

Men först: frukost. Med utsikt över den vidsträckta prärien, där morgonsolen sakta målar världen i varma toner. Vi äter tyst. Tittar ut. Väntar. Det känns som om dagen har något att säga – och vi är beredda att lyssna.

Wild Hearts Westbound rullar vidare. Mot Yellowstone. Mot det vi drömt om.