När fler val inte gjorde oss friare
Det fanns en tid då utbudet var betydligt mindre. Vi hade några få TV-kanaler och ville man se på TV fick man välja bland det som visades just då. Ibland fanns det något riktigt bra. Ibland fick man nöja sig med ett program man egentligen inte var särskilt intresserad av. Eller så stängde man av.
På restaurangen fanns kaffe. Vanligt kaffe. Möjligen kunde man välja mellan mjölk och ingen mjölk. I garderoben hängde de kläder man ägde och när man ville se en film gick man till videobutiken och valde bland de filmer som faktiskt fanns inne. Det låter kanske begränsat, men jag är inte säker på att det alltid kändes så.
I dag kan vi välja mellan hundratals TV-kanaler och nästan oändligt många filmer och serier. Vi kan lyssna på miljontals låtar, beställa kläder från hela världen och få kaffet serverat på fler sätt än vi tidigare visste att kaffe kunde tillagas. Vi kan dessutom kommunicera genom sms, mejl, Messenger, sociala medier och videosamtal. Vi har tillgång till mer information än någon människa före oss någonsin haft. Allt finns där, hela tiden.
Ändå händer det att jag bläddrar bland filmer utan att välja någon. Jag letar efter något att se tills den tid jag hade tänkt använda till filmen nästan är slut. Det händer att jag söker efter musik men fastnar i själva sökandet. Att jag jämför olika produkter så länge att jag till slut inte längre vet vilken jag egentligen tyckte bäst om.
Kanske är det en av vår tids märkligaste motsägelser. Ju fler val vi får, desto räddare blir vi ibland för att välja fel.
När alternativen var få kunde vi bli glada över det vi lyckades hitta. I dag finns alltid misstanken att något bättre väntar runt nästa hörn. En bättre film, en bättre låt, en bättre restaurang, en bättre resa eller ett bättre erbjudande. Kanske till och med ett bättre liv.
Det är lätt att tro att frihet betyder att alla dörrar måste stå öppna. Men kanske blir vi inte fria förrän vi vågar stänga några av dem. Varje val innebär också att något annat väljs bort. Det har alltid varit så. Skillnaden är att vi numera hela tiden blir påminda om allt det andra vi kunde ha valt.
Vi ser bilderna från resan vi inte gjorde, läser om boken vi inte köpte och upptäcker serien alla andra redan har sett. Vi ser andra människors liv och börjar undra om våra egna val verkligen var de rätta.
Förr skapades musiksmaken till stor del av det man lyckades hitta. En skiva man lånade av en kompis, ett kassettband någon hade spelat in eller en låt man råkade höra på radion och sedan väntade flera dagar på att få höra igen. Begränsningen gjorde upptäckten värdefull.
Man lyssnade på hela skivan, också på de låtar som inte omedelbart fångade ens intresse. Med tiden kunde just någon av dem bli favoriten. I dag kan vi byta efter några sekunder. Vi behöver sällan stå ut med någonting som inte griper tag i oss direkt. Det gäller musik, filmer, texter och kanske ibland även människor.
Men allt värdefullt visar sig inte omedelbart. En del behöver tid.
Jag längtar inte tillbaka till en värld där möjligheterna var färre bara för sakens skull. Mycket har blivit bättre. Utbudet har öppnat dörrar, gjort kunskap tillgänglig och gett fler människor möjlighet att hitta sådant som passar just dem. Men jag tror att vi ibland behöver påminna oss om att fler val inte automatiskt betyder större frihet.
Frihet kan också vara att bestämma sig. Att välja en film och faktiskt se den. Att beställa en vanlig kopp kaffe utan att fundera över alla andra sorter. Att bära de kläder man redan har. Att lyssna färdigt på en hel skiva. Att stanna kvar i det man valt tillräckligt länge för att hinna upptäcka dess värde.
Kanske var vi inte friare när alternativen var färre. Men kanske var det ibland lättare att känna sig nöjd. Och kanske är det just förmågan att känna att något är tillräckligt som vi behöver återerövra i en värld där allting tycks finnas inom räckhåll.