top of page

När kassakön plötsligt blir dagens enda paus

för 1 dag sedan
2 min läsning

Det är märkligt vilka platser som till slut blir våra vilorum.

Kassakön till exempel.

Man ställer sig bakom någon med en överfull kundvagn och märker hur den första impulsen kommer direkt: att byta kö. Leta efter den snabbaste vägen fram. Bedöma hur många varor de andra har och om personen i kassan ser effektiv ut.

Allt för att spara några minuter.

Men så finns det dagar när man blir stående och plötsligt inser att det här kanske är dagens första stund då ingen kräver någonting av en.

Man ska ingenstans just nu. Man behöver inte svara på något mejl, fatta något beslut eller hinna med nästa sak. Man står bara där mellan hyllan med tuggummi och stapeln med kundkorgar medan världen långsamt rör sig framåt.

Kanske tar man ändå upp telefonen. Nästan av gammal vana. För vi har blivit så ovana vid tomma minuter att vi snabbt försöker fylla dem.

Men tänk om man låter bli.

Tänk om man i stället ser sig omkring. Lyssnar på butikens musik. Betraktar människorna framför sig och funderar över deras liv. Någon handlar till middagen. Någon köper kaffe, kattmat och en ensam bulle. Ett barn försöker övertala sin pappa att godis faktiskt borde räknas som mat.

Små scener ur livet, pågående alldeles intill.

Kanske är det något med vår tid att pausen inte längre finns inbyggd i vardagen. Vi måste nästan bli stoppade för att vila. Av ett rödljus. Ett försenat tåg. En långsam dator. En människa framför oss som inte hittar sitt betalkort.

Och även då blir vi ofta irriterade.

Som om varje minut som inte används effektivt är en förlorad minut.

Men jag tror att det är precis tvärtom.

Att de där minuterna inte är något som tagits ifrån oss, utan är något vi oväntat fått tillbaka.

En liten stund då livet inte behöver optimeras.


Så nästa gång kön står stilla skall jag inte leta efter en snabbare. Jag ska stå kvar. Sänka axlarna. Låta telefonen ligga i fickan och acceptera att ingenting särskilt händer.

För ibland är kön till kassan inte ännu ett hinder i en stressig dag.

Ibland är den dagens enda paus.

HÖR AV DIG

“Berättelser som fastnar. Ord som lever vidare.”

0705 526 126

  • White Facebook Icon

Hitta mig på Facebook

bottom of page