När lördagen tar en annan väg

Det är tidig lördagsmorgon och jag har slagit mig ner för mitt skrivpass. Kaffet står bredvid mig och huset är fortfarande ganska tyst. Jag hade tänkt ägna en stund åt orden innan dagen drar i gång.

Så kommer ett meddelande om att dagens planer behöver justeras. Det är tävlingsdag, och när någon fått förhinder blir det lite färre ledare än vi hade räknat med. Sådant händer, särskilt i en ideell verksamhet där mycket bygger på att människor hjälps åt när de har möjlighet.

Jag ska hålla träning på hemmaplan. Samtidigt hade jag förstås gärna varit med på tävlingen också. Det är roligt att följa våra tävlande där, se hur de tar sig an dagen och få dela upplevelsen med dem.

Men jag kan bara vara på ett ställe åt gången.

Det är inget stort drama, bara ett sådant där vardagsdilemma som dyker upp ibland. Man vill gärna finnas med både här och där, men ibland behöver man välja var man gör mest nytta just den dagen. För mig blir det mattan på hemmaplan.

Det här är också en del av föreningslivet. Planer får ändras, människor hjälps åt och verksamheten fortsätter. Alla behöver inte kunna vara överallt, varje gång. Det viktiga är att vi gör det vi kan med de förutsättningar som finns.

Så skrivpasset får vänta en stund. I dag blir det träning hemma, medan tävlingen pågår på annat håll. Och kanske hinner jag fånga några ögonblick av den senare också.