När saker går sönder och man fortsätter att använda dem ändå

Jag tänker på det där.

Hur vissa saker i våra liv blir slitna långt innan vi är redo att göra oss av med dem.

En gammal gitarr med repor i lacken.

En kaffekopp med ett litet nagg i kanten.

En fåtölj som egentligen borde bytts ut för länge sedan.

Ett par skor som inte längre håller tätt när det regnar.

Och ändå fortsätter vi använda dem.

Inte för att de är perfekta, utan för att de blivit en del av våra liv.

Det finns något mänskligt i det där.

För vi gör ofta samma sak med människor.

Vi fortsätter älska varandra trots att livet slitit på oss.

Trots trötthet.

Misslyckanden.

Sorg.

Tystnader.

År som gått för fort.

Kanske är det just där det äkta börjar. För mycket idag handlar om att byta ut.

Optimera.

Uppgradera.

Gå vidare.

Telefoner.

Möbler.

Bilar.

Relationer.

Till och med människor verkar ibland behandlas som något tillfälligt.

Så fort något blir komplicerat börjar vi tänka:

“Det där fungerar nog inte längre.”

Men allt som betyder något i livet kommer förr eller senare att bära spår av tid.

Det gäller människor också.

Jag tror faktiskt att det finns något vackert i det slitna.

I det som inte längre är perfekt.

I det som varit med.

En gammal bok med hundöron berättar att någon läst den flera gånger.

En judomatta med märken berättar att människor tränat där i åratal.

En gitarr med repor berättar att någon fortsatt spela trots livet.

Det där är inte skador.

Det är historia.

Och kanske borde vi se på oss själva lite mer så också.

För många människor går runt och skäms över sina sprickor.

Som om livet borde kunna levas utan att lämna märken.

Men det går inte. Alla människor som levt på riktigt bär någonting.

Besvikelser.

Förluster.

Misstag.

Minnesbilder de aldrig blir helt fria från.

Det betyder inte att de är trasiga.

Det betyder bara att de har varit med om livet.

Jag tror ibland att världen blivit lite för besatt av det nya.

Det snabba.

Det felfria.

Men det finns en värme i sådant som hållit länge.

I människor som stannar.

I relationer som överlever svåra år.

I vänskap som fortfarande finns kvar trots att livet förändrats.

I gamla saker som fortfarande används varje dag.

För kanske är det inte det perfekta som håller längst.

Kanske är det det som lagats några gånger på vägen.