Påskafton

Det är påskafton ochh det känns.

Inte som en tanke, utan som en rörelse.

Veckan har varit stilla. På riktigt stilla. Som om allt dragits ner ett par steg, som om livet själv bett om att få andas lite långsammare, och jag har följt med i det. Försökt i alla fall.

Men idag är något annat.

Det ligger i hur man rör sig genom morgonen. I hur man plockar fram saker utan att stressa, men ändå med en riktning. I hur blicken redan är lite längre fram än där man sitter.

Vi är på väg.

Till barnen.

Till barnbarn.

Och det är märkligt det där – hur vissa möten inte behöver byggas upp. De bara finns där. Redan innan man är framme. Som att man redan är en del av det, fast man fortfarande står kvar hemma med kaffekoppen i handen.

Jag sitter en stund till. Inte för att jag måste., utan för att jag vill fånga just det här.

Ögonblicket innan.

För det är något med det också.

Innan dörren öppnas.

Innan rösterna fyller rummen.

Innan skrattet tar över allt det där som varit lite tyngre tidigare i veckan.

Påskafton är inte som de andra dagarna.

Den bär på något som är på väg att bli.

Inte fullt ut ännu, men tillräckligt för att kännas.

Jag tänker på hur livet rör sig i sådana här rytmer. Hur vi behöver både stillheten och det som bryter den. Hur vi behöver dagarna där vi stannar – och dagarna där vi går mot något.

Och idag är en sådan dag.

Vi går mot något.

Inte något stort. Inte något som ska imponera.

Utan något som bara är viktigt.

Att sitta tillsammans.

Att höra varandras röster.

Att känna att man hör ihop, utan att behöva säga det högt.

Jag tar det sista kaffet. Reser mig. Ser mig omkring en gång till, som man gör. Inte för att något ska förändras här – utan för att något i mig redan har gjort det.

Och när vi om en stund kliver in genom den där dörren, möts av steg, skratt, kanske någon som ropar vårt namn lite för högt…

…då är vi mitt i det.

Det som allt det andra egentligen leder fram till.

För kanske är det så enkelt.

Att livet inte händer i det vi planerar.

Utan i det vi längtar till

– och till slut kommer fram till.