Reflektioner i sommarmorgonen - dag 41

Det är söndag morgon i Dublin.

Staden håller precis på att vakna och om en liten stund lämnar vi den bakom oss. Nästa mål är Galway, på Irlands västkust. Men först ska vi hitta ett litet café, slå oss ner och äta en ordentlig irländsk frukost innan vi ger oss ut på vägarna.

Andra morgonen på en resa känns alltid lite speciell.

Den första handlar mest om att komma fram. Att hitta rätt. Att landa.

Den andra börjar man känna platsen.

Gårdagen blev precis så där innehållsrik som man hoppas att en första dag i ett nytt land ska bli. Vi vandrade genom Dublin utan någon större brådska. Vi såg stadens gamla byggnader, passerade pubar med flera hundra års historia, stod en stund vid Liffey och såg människor från världens alla hörn röra sig över Ha'penny Bridge.

När kvällen kom blev det precis det man nästan måste göra i Dublin.

Ett par timmar på en pub.

Inte bara för ölen, även om en pint smakar annorlunda här, utan för atmosfären. Sorlet. Musiken. Människorna. Känslan av att puben fortfarande är stadens vardagsrum.

Det är lätt att förstå varför.

Sedan finns det förstås en annan sak som kräver en viss koncentration.

Vänstertrafiken.

Den är en utmaning på fler sätt än ett.

Inte bara när man sitter bakom ratten och varje rondell kräver full uppmärksamhet. Minst lika mycket när man promenerar. Hela livet har man lärt sig att titta åt ett håll innan man går över gatan. Här måste hjärnan tänka om. Flera gånger stod vi vid ett övergångsställe och tittade åt helt fel håll innan vi kom på oss själva.

Det är fascinerande hur djupt sådana vanor sitter och det får mig att tänka på hur nyttigt det är att ibland hamna i situationer där man inte kan gå på rutin.

Resor handlar förstås om att upptäcka nya platser, men de handlar också om att upptäcka hur mycket av ens vardag som sker på autopilot.

Plötsligt måste man vara närvarande.

Läsa skyltarna.

Lyssna lite noggrannare.

Titta en gång extra.

Och kanske är det just därför jag tycker så mycket om att resa.

Inte för att komma bort från livet hemma.

Utan för att bli mer uppmärksam på livet där jag befinner mig.

Nu väntar Galway.

Nya vägar.

Nya berättelser.

Och ännu en dag på Irland.

Det känns som en ganska bra början på den här söndagen.