Reflektioner i sommarmorgonen - dag 24

Dagarna i Karlstad har inte bara har varit en liten resa. De har varit ett avbrott och det behöver man.

Inte för att man är trött på livet där hemma.

Utan för att man behöver få se det på lite avstånd.

Jag har promenerat utan att ha bråttom.

Suttit länge på kaféer med skrivblock eller datorn framför mig.

Skrivit.

Tittat.

Och kanske viktigast av allt – låtit tankarna få gå i sin egen takt.

Vi lever i en tid där nästan varje minut vill bli använd till något. Det ska presteras, upplevas och dokumenteras.

Men de här dagarna har påmint mig om något annat.

Att det finns ett värde i att inte alltid fylla tiden.

Att ibland bara sitta på en parkbänk och titta på människor som passerar.

Att följa en gata bara för att se vart den leder.

Att låta en kopp kaffe ta fyrtio minuter.

Det ser kanske inte ut som att något händer.

Men det är ofta då det händer som mest inombords.

Vi behöver alla platser där vi får tänka färdigt våra tankar.

För mig har Karlstad denna gång blivit en sådan plats.

Inte för att staden i sig löser några problem.

Utan för att den ger mig utrymme.

Utrymme att skriva.

Utrymme att reflektera.

Utrymme att bara vara Tommy en stund.

Jag åker hem med fler texter än när jag kom.

Men framför allt åker jag hem med något som inte går att mäta i antal sidor.

Jag åker hem med lite mer lugn.

Och det är det som är den bästa sortens semester.

Inte att man kommer bort.

Utan att man kommer närmare sig själv.