Reflektioner i sommarmorgonen - dag 10
- för 2 minuter sedan
- 2 min läsning
Det är morgonen före midsommarafton.
Om några timmar stänger jag av datorn, lämnar arbetet bakom mig och går på semester.
Det känns nästan lite overkligt.
Varje år är det likadant.
Under vintern känns sommaren avlägsen. Något som finns långt där framme bortom mörka morgnar, fulla kalendrar och långa arbetsveckor. Sedan kommer våren, tempot ökar och plötsligt står man här.
På tröskeln.
Mellan det som varit och det som väntar.
Jag sitter ute och funderar över läsåret som gått. Alla människor jag mött. Alla samtal. Alla möten. Alla de där dagarna som ibland kändes oändligt vanliga men som tillsammans blev ännu ett år av mitt liv.
Det är anmärkningsvärt hur sällan man ser helheten medan man befinner sig mitt i den.
Man lever dag för dag.
Vecka för vecka.
Och först när man stannar upp inser man hur långt man faktiskt har gått.
Det är därför jag tycker om den här dagen.
Inte för att semestern börjar.
Utan för att den ger utrymme att se tillbaka.
Att konstatera att mycket blev gjort.
Att mycket blev bra.
Att vissa saker blev precis som planerat och att andra tog helt andra vägar.
Precis som livet brukar göra.
När jag var yngre tänkte jag att semester handlade om att resa bort.
Numera tror jag att semester lika mycket handlar om att komma ikapp sig själv.
Att få tid att läsa de där böckerna som väntat.
Att dricka morgonkaffet utan att titta på klockan.
Att sitta kvar lite längre efter middagen.
Att låta tankarna vandra dit de vill.
Det är därför midsommar känns som en så naturlig startpunkt.
Det är årets ljusaste tid.
En tid då Sverige nästan verkar dra ett gemensamt andetag.
Vägarna fylls av människor på väg någonstans. Bord dukas. Familjer samlas. Vänner träffas.
Och mitt i allt det där får man en chans att stanna upp.
Den här morgonen tänker jag därför inte så mycket på allt som väntar.
Jag tänker på allt som varit.
På ännu ett läsår som avslutats.
På ännu ett kapitel som skrivits färdigt och på hur tacksam jag är över att få börja nästa kapitel med några veckors ledighet framför mig.
Om några timmar börjar semestern.
Men just nu är det fortfarande morgon.
Och jag sitter här och känner något som kanske är ännu bättre än semester.
Förväntan.