Reflektioner I sommarmorgonen - dag 15

Det är morgon.

Kaffekoppen står bredvid mig. Sommaren har kommit så långt att dagarna nästan flyter ihop. Fåglarna hörs genom det öppna fönstret och världen känns, åtminstone för en stund, lite långsammare.

Jag fastnade nyss i ett klipp på sociala medier. Ett sådant där klipp som egentligen handlar om något ganska enkelt men som snabbt växer till något större.

Diskussionen handlade om åldersskillnader i relationer.

Inte om tvång. Inte om maktmissbruk. Inte om olagligheter. Bara om två vuxna människor som väljer varandra.

Ändå väcker ämnet ofta starka känslor.

När en äldre man är tillsammans med en yngre kvinna finns det nästan alltid människor som har åsikter. Motiven ifrågasätts. Blickarna höjs. Kommentarerna kommer snabbt.

När situationen är den omvända blir reaktionerna ofta annorlunda. Då talas det om självständighet, mod eller att någon "fortfarande har det".

Det fick mig att fundera.

När blev kärlek en fråga om matematik?

När började vi räkna årtal innan vi funderade över hur två människor faktiskt har det tillsammans?

Jag tror att de flesta av oss egentligen vet att relationer är betydligt mer komplicerade än så. Vi känner alla par som är jämngamla och olyckliga. Vi känner också människor med stora åldersskillnader som verkar ha hittat något som fungerar utmärkt.

Livet följer sällan de regler som människor försöker skriva åt det.

Samtidigt finns det förstås rimliga frågor att ställa. Livserfarenhet, ekonomi och makt kan påverka relationer. Det gäller inte bara kärleksrelationer utan nästan alla relationer mellan människor, men ibland tror jag att vi har blivit lite för snabba att döma.

Kanske för att vi lever i en tid där allt ska kategoriseras. Där människor snabbt placeras i fack. Där relationer granskas utifrån teorier innan vi ens vet något om personerna bakom dem. Det märkliga är att vi samtidigt säger att varje människa ska få leva sitt eget liv.

Så länge två vuxna människor behandlar varandra med respekt, omtanke och kärlek är inte det viktigaste hur många år som skiljer dem åt. Den verkliga frågan något helt annat.

Hur många människor hittar egentligen någon som de verkligen trivs med?

Det verkar vara betydligt svårare än att fylla år och borde vi inte vara lite mindre upptagna av siffrorna och lite mer intresserade av människorna bakom dem.

Det är åtminstone en tanke som följer med mig denna sommarmorgon.