Reflektioner i sommarmorgonen- dag 18
- för 11 timmar sedan
- 2 min läsning
Det är fredag morgon.
Sommaren känns plötsligt som om den har börjat på riktigt.
Jag satt och funderade på det där med sommarlåtar förut.
Inte sommarplågorna.
Inte de där låtarna som spelas sönder på radio och sedan försvinner lika snabbt som de kom.
Jag tänker på de andra låtarna.
De som man själv hittar.
De som av någon anledning fastnar just den sommaren och sedan aldrig riktigt lämnar en.
Jag tror att vi alla har sådana.
Låtar som inte bara påminner om en sommar.
De blir sommaren.
Man behöver bara höra de första tonerna flera år senare och plötsligt är man tillbaka. Man minns doften av nyklippt gräs. En särskild bilresa. En kväll på en veranda. Ett samtal. En plats. Ett skratt.
Musik är märklig på det sättet.
Den lagrar inte bara melodier.
Den lagrar liv.
När jag tänker tillbaka på förra sommaren hör jag nästan direkt Bottle Rockets med Scotty McCreery. Thought It Was Love med Ty Myers. You Had To Be There med Megan Moroney och Kenny Chesney.
Och även om de låtarna definierade sommaren var det nog två artister som följde mig mer än några andra.
Ella Langley.
Lainey Wilson.
De fanns nästan alltid där. I bilen. På balkongen. När jag skrev. När vi reste genom USA.
Deras röster blev en del av resan.
En del av minnet.
Det är märkligt hur vissa album också fungerar så.
Just nu är jag fullständigt fast i Summer Breeze med Keith Urban.
Egentligen inte bara den låten.
Hela Flowstate -albumet går på repeat här hemma. Det är ett album som känns som om det är gjort för långa sommarmorgnar, öppna bilfönster och vägar som ännu inte tagit slut.
Jag vet inte om det kommer att bli årets soundtrack.
Det är kanske lite tidigt att säga.
Men just nu känns det så.
Och kanske är det just det som är det fina.
Vi vet aldrig vilken låt som kommer att följa oss genom en sommar.
Vi upptäcker den bara en dag.
Sedan spelar vi den om och om igen utan att riktigt förstå varför.
Flera år senare räcker det med några sekunder.
Så är vi tillbaka.
Inte bara i en låt.
Utan i en tid i livet.
Det är därför musik är så mycket mer än musik.
Den är vår bästa tidsmaskin.
Jag undrar redan nu vilken låt jag kommer att höra om tio år och tänka:
"Det där... det var sommaren 2026."