Reflektioner i sommarmorgonen -dag 22
- för 3 dagar sedan
- 1 min läsning
Det är tisdag morgon och solen har redan tagit plats över Karlstad.
Brorsan och jag har precis ätit frukost tillsammans. Nu har han åkt till jobbet och lägenheten har blivit alldeles tyst, förutom fläkten som surrar.
Kvar är jag.
Och en hel dag som ingen annan än jag bestämmer över.
Jag tycker om den känslan.
Det är befriande i att inte ha en plan som måste följas. Att kunna låta nyfikenheten bestämma riktningen. Kanske blir det några timmar framför datorn. Kanske hittar jag ett kafé där jag blir sittande längre än jag tänkt. Kanske blir det en lång promenad längs älven, utan mål, bara för att se vart stegen tar mig.
Det är ganska häpnadsväckande egentligen hur sällan vi tillåter oss sådana dagar.
Vi är så vana vid att fylla kalendern att tomrummen nästan kan kännas ovana. Men kanske är det just där, i de obokade timmarna, som de bästa tankarna föds.
Jag tror faktiskt det.
Det är ofta när tempot sjunker som idéerna kommer. När man inte jagar dem, utan ger dem en chans att hinna ikapp.
För mig har skrivandet alltid fungerat så.
Det går inte att tvinga fram.
Men man kan skapa förutsättningarna för att orden ska vilja komma och det är precis vad den här dagen får bli.
En dag för skrivande.
För eftertanke.
För kaffe som får kallna därför att jag fastnat i en mening.
För promenader där ingen väntar på att jag ska komma tillbaka.
Det är egentligen en ganska enkel dag.
Men det är just de enkla dagarna som känns allra mest exklusiva.
De dagar då tiden inte är uppbokad.
Utan bara... min.
God morgon.