Reflektioner i sommarmorgonen - dag 25
- för 4 minuter sedan
- 2 min läsning
Det är fredag morgon.
Himlen är grå. Nästan på samma sätt som den var för exakt ett år sedan när vi körde över Golden Gate-bron.
Jag minns den dagen så väl.
Vi hade tillbringat några dagar i Oregons mäktiga landskap. Därefter följde Kaliforniens kust, med dramatiska klippor, vindpinade stränder och vyer som nästan såg overkliga ut. Mil efter mil av natur som tog andan ur en.
Sedan väntade San Francisco.
En stad som de flesta drömmer om att få uppleva.
Och visst var den fantastisk att vara tillbaka.
Golden Gate-bron.
De branta gatorna.
Spårvagnarna.
Havet.
Atmosfären.
Men när jag tänker tillbaka på den där dagen inser jag något.
Innerst inne längtade jag redan vidare.
Inte till nästa storstad.
Utan till Bakersfield.
Till platsen där Buck Owens, Merle Haggard och så många andra satte sitt avtryck. Till det där speciella Bakersfield-soundet som följt mig genom så många år. Jag ville stå där musiken en gång föddes, se platserna och känna historiens vingslag.
Det är märkligt hur resor fungerar.
Ibland är det inte de mest kända platserna som drar mest.
Det är de platser som redan har flyttat in i ens hjärta långt innan man kommer dit.
Nu sitter jag hemma igen efter några väldigt fina dagar i Karlstad.
Några dagar med min bror, många samtal, mycket skrivande och precis den där omväxlingen som jag tror att vi människor behöver ibland.
Men reslusten har inte försvunnit.
Tvärtom.
Idag ska hyrbil bokas.
Hotell ska bokas.
Planerna ska börja ta form.
Det är vackert med den delen av en resa också. När allt fortfarande ligger framför en. När kartan är full av möjligheter och man ännu inte vet vilka minnen man kommer att bära med sig hem.
Men först ska kroppen få sitt.
Om en stund väntar pickleball.
En stunds rörelse innan jag fortsätter planera nästa äventyr.
Och kanske är det just så jag vill att den här sommaren ska vara.
En blandning av rörelse och stillhet.
Av nya vägar och gamla drömmar.
Av skrivande, musik och platser som länge bara funnits i fantasin.
För ibland börjar inte den stora resan när flyget lyfter.
Den börjar en grå fredagsmorgon, när man inser att man redan är på väg.