Reflektioner i sommarmorgonen - dag 37

Den här morgonen tänker jag på något som slagit mig allt oftare.

Jag tror att vi människor behöver projekt.

Inte stress.

Inte en kalender fylld till brädden.

Inte fler måsten.

Utan något som väcker vår nyfikenhet.

När jag ser på mitt eget liv just nu inser jag att jag har flera sådana. Jag arbetar med bokprojekt. Jag fördjupar mig i släktforskning. Jag planerar kommande resor. Nästan varje morgon skriver jag några rader, inte för att jag måste, utan för att jag vill.

För några år sedan hade jag nog sagt att jag hade mycket på gång.

Idag skulle jag säga något annat.

Jag har mycket att se fram emot.

Det är en viktig skillnad.

Jag tror nämligen att vi människor mår bra av att ha något som fortsätter. Något som får oss att vakna med en tanke om vad nästa steg kan bli.

Det behöver inte vara stort.

Det kan vara en bok man längtar efter att läsa.

En rabatt i trädgården som ska blomma.

En gitarr man vill bli bättre på.

En resa som sakta tar form.

Eller ett gammalt släktnamn som plötsligt leder vidare till en helt ny berättelse.

När jag var yngre trodde jag att lycka handlade om att komma fram.

Att nå målet.

Idag tror jag att den handlar om något helt annat.

Den handlar om att känna att det finns ett nästa kapitel.

Att livet fortfarande har fler frågor än svar.

Att nyfikenheten fortfarande är starkare än vanan.

Jag har mött människor som, trots att de uppnått mycket, verkar ha stannat. De har inget som lockar dem vidare.

Och jag har mött människor som långt upp i åren fortfarande lyser upp när de berättar om sitt nästa projekt. Inte därför att de måste göra det.

Utan därför att de vill.

Jag hoppas att jag alltid får behålla den känslan.

För jag tror inte att ett rikt liv handlar om att bocka av allt på en lista.

Det handlar om att alltid ha något som får en att vilja skriva nästa sida.

Och kanske är det just det som håller oss levande.

Inte att vi når slutet.

Utan att vi fortsätter vara nyfikna på det som väntar.

God morgon.