Reflektioner i sommarmorgonen -dag 4

Det är onsdag morgon och någonstans i bakhuvudet finns en särskild tanke idag.

Studenten.

Jag kommer inte att stå vid något utsläpp idag. Arbetsdagen kommer att pågå som vanligt och när de vita mössorna fyller gatorna är jag fortfarande kvar på jobbet. Men jag hoppas hinna fram till kvällens firande. Och kanske är det egentligen där man bäst ser vad studenten handlar om. Inte i själva utspringet, utan i mötet mellan generationer. Föräldrar som minns sin egen student. Mor- och farföräldrar som ser ännu en generation ta steget ut i livet. Vänner som firar tillsammans. Berättelser som möts runt ett dukat bord.

För några dagar sedan läste jag om studentens historia. Det är fascinerande hur traditioner förändras och samtidigt förblir desamma. Studentexamen infördes redan på 1800-talet och var länge en prövning som bara ett fåtal unga svenskar fick möjlighet att genomföra. När den gamla studentexamen avskaffades 1968 förändrades mycket, men själva firandet levde vidare. Mössan blev kvar. Sångerna blev kvar. Glädjen blev kvar.

Kanske för att studenten aldrig egentligen har handlat om proven.

Den har handlat om övergången.

Om att lämna något bakom sig och samtidigt ta de första stegen mot något nytt.

Det fick mig att tänka på min egen student 1986.

Fyrtio år låter nästan ofattbart när man säger det högt.

1986 var ett annat Sverige. Ett annat Europa. Ett annat liv. Mobiltelefoner fanns inte i fickorna. Internet var något de flesta aldrig hade hört talas om. Framtiden såg annorlunda ut än den gör idag.

Men jag tror att känslan var densamma.

Den där märkliga blandningen av stolthet, förväntan och osäkerhet.

Man trodde att man visste vart livet skulle ta vägen.

Det gjorde man förstås inte.

Och det är kanske det som är så fint.

Livet blev inte som man hade tänkt sig. Det blev något annat.

På många sätt bättre.

När jag ser dagens studenter tänker jag ibland på allt som väntar dem. Kärlekar de ännu inte mött. Vänskaper som ännu inte bildats. Resor som ännu inte påbörjats. Framgångar, motgångar och erfarenheter som just nu ligger gömda någonstans i framtiden.

De vet inte vad som väntar.

Precis som vi inte visste.

Och kanske är det precis som det ska vara.

Så denna morgon går mina tankar till alla studenter.

Och lite grann till den unge killen som tog studenten 1986 och trodde att han hade hela livet utstakat framför sig.

Han hade fel.

Tack och lov.