Reflektioner i sommarmorgonen - dag 49
- för 2 dagar sedan
- 2 min läsning
Det är måndag morgon.
Jag vaknar i min egen säng.
Det är en skön känsla.
Det finns något med den egna sängen som inget hotell i världen riktigt kan ersätta. Madrassen som känns bekant, ljuden utanför huset, ljuset som letar sig in genom fönstret. Allt är precis som det var när man åkte.
Och ändå inte.
För det är aldrig riktigt samma människa som kommer hem.
En resa förändrar oss, om än bara lite.
Den fyller oss med nya bilder, nya möten och nya berättelser. Den ger oss perspektiv och får oss att se det invanda med lite nyare ögon.
Jag har ofta tänkt att det finns två sorters morgnar.
De där man vaknar och vet precis hur dagen kommer att se ut.
Och de där man vaknar och undrar vad som händer nu.
Den här morgonen rymmer faktiskt båda.
Först den där sköna känslan av att vara hemma igen.
Sedan kommer nästa tanke.
Vad väntar nu?
Det är en fråga som brukar dyka upp efter varje resa. När resväskan står i hallen och kläderna fortfarande luktar lite av ett annat land. När kameran är full av bilder och huvudet fullt av intryck.
Men den här gången behöver jag inte fundera särskilt länge.
Om en stund åker vi och hämtar Leon.
Sedan väntar en aktivitetsdag tillsammans med honom.
Jag tycker om den kontrasten.
För inte så länge sedan gick vi genom Dublins flygplats. Nu väntar istället ett barnbarn som med all säkerhet har helt andra planer för dagen än att sortera semesterbilder eller packa upp resväskor och det är precis som det ska vara.
Livet står aldrig still.
Det byter bara scen.
Från Atlanten till lekplatser.
Från irländska pubar till barnskratt.
Från slingrande vägar på Ring of Kerry till små händer som vill visa något spännande.
Det finns inte någon motsättning mellan att resa långt och att komma hem.
Båda handlar om att vara där man är.
Att ge platsen och människorna sin fulla uppmärksamhet.
I Irland var det landskapet, historien och människorna.
I dag är det Leon.
Och jag har en känsla av att den här dagen kommer att bli minst lika minnesvärd.
För det är inte alltid de stora resorna som gör livet rikt.
Ibland räcker det med att få vakna i sin egen säng och sedan ge sig ut på ett nytt äventyr – tillsammans med sitt barnbarn.