Reflektioner i sommarmorgonen - dag 56

Det är måndag morgon.

Vi är några dagar in i augusti.

För många betyder det att semestern går mot sitt slut och att vardagen sakta börjar hitta tillbaka. För mig känns det också som början på ett nytt kapitel.

Den här sommaren har till stor del handlat om redigering.

Timme efter timme har jag suttit framför datorn. Jag har strukit meningar, flyttat stycken, letat efter det där ordet som passar bättre än det första jag skrev och läst samma kapitel fler gånger än jag kan räkna.

Det är ett arbete som sällan syns,

men det är där en bok blir till på riktigt.

Därför känns det extra roligt att kunna berätta att augusti blir en speciell månad. Då ger jag ut min femte bok och det stannar inte där.

Jag kan också avslöja att det väntar ytterligare ett boksläpp lagom till julhandeln.

Mer om det kommer jag förstås att berätta här på bloggen och i mina sociala kanaler när tiden är inne, men jag ville redan nu låta er veta att det händer mycket bakom kulisserna.

Det får mig också att tänka på hur många föreställer sig att skriva en bok.

Många ser nog framför sig en författare som får en idé, sätter sig ner och skriver. Sedan skickas manuset till tryck. Om det ändå vore så enkelt.

Att skriva en bok handlar minst lika mycket om att skriva om och skriva om igen.

Ibland stryker man flera sidor som man tyckte var fantastiska dagen innan.

Ibland fastnar man i en enda mening därför att rytmen inte känns rätt.

Ibland inser man att en karaktär behöver säga mindre för att bli mer intressant.

Det är ett märkligt arbete.

Man bygger upp.

River ner och bygger upp igen.

Det kräver tålamod.

Men framför allt kräver det en vilja att hela tiden göra berättelsen lite bättre än den var i går. Det är nog därför jag fortfarande tycker att skrivandet är så fascinerande.

En bok blir aldrig färdig för att orden tar slut.

Den blir färdig när man känner att berättelsen har fått den form den förtjänar.

Och den känslan...

Den är svår att beskriva.

Den här sommaren har därför inte bara varit en semester. Den har också varit en sommar då en berättelse vuxit färdigt.

Snart får ni läsa den och jag hoppas att ni kommer att tycka om den lika mycket som jag har tyckt om att skriva den.

Det känns som en fin tanke att bära med sig in i den första måndagen i augusti.

God morgon.