Reflektioner i sommarmorgonen- dag 6

Jag står med morgonkaffet och tittar ut över trädgården. Molnen ser inte särskilt samarbetsvilliga ut och prognosen lovar inte direkt strålande solsken. Samtidigt vet jag att det finns dagar då vädret faktiskt får finna sig i att spela en biroll.

Idag är en sådan dag.

Marie fyller år.

Just nu är hon tillsammans med familjen på väg hit och senare väntar trädgårdsfestligheter. Bord ska ställas fram, likaså mat, kaffe ska kokas och människor ska samlas. Och någonstans hoppas jag att regnet väljer att hålla sig på avstånd åtminstone några timmar så att vi kan få fira ute som det var tänkt.

Det märkliga är att det inte känns särskilt länge sedan hon var liten.

Jag vet förstås att det är länge sedan.

Jag vet att åren har gått.

Ändå finns bilderna kvar med en märklig skärpa. Jag minns hur jag hörde ytterdörren slå igen efter skolan. Hur Marie kom in med röda kinder efter en kall vinterdag eller solvarm efter en dag i maj. Jag minns berättelserna som aldrig verkade ta slut och hur självklart det var att hon alltid skulle komma hem där på eftermiddagen. Alla de där vardagliga stunderna som man då tog för givna, men som senare visar sig vara några av livets allra finaste minnen.

Det är kanske det som händer när man blir äldre.

Man slutar mäta tiden i år.

Istället mäter man den i människor.

I hur barnen växer upp.

I hur familjen förändras.

I hur en liten flicka en dag kommer körande som vuxen med sin egen familj.

Och samtidigt är precis samma person som hon alltid har varit.

Jag tror att de flesta föräldrar känner igen den känslan.

Att barnen blir äldre utan att man riktigt hinner med.

Att man ena dagen hjälper dem att knyta skorna och nästa dag står och väntar på att de ska komma på besök.

Livet är märkligt på det sättet.

Det går långsamt medan man lever det.

Men när man ser tillbaka verkar det ha gått på ett ögonblick.

Så denna morgon går mina tankar till Marie.

Till alla födelsedagar som varit.

Till alla minnen som skapats längs vägen.

Och till den här dagen, när familjen är på väg hit och trädgården snart ska fyllas av skratt, samtal och människor som betyder något.

Nu återstår bara en sak.

Att hoppas att molnen förstår att det faktiskt är födelsedag idag.