Reflektioner i sommarmorgonen - dag 60

Det är fredag morgon.

Jag sitter med kaffekoppen och inser att de här sommarmorgonerna börjar bli färre.

Sakta men säkert förlikar jag mig med tanken att de här morgonreflektionerna snart går mot sitt slut. Inte för att jag tänker sluta reflektera.

Tvärtom.

Jag hoppas att jag alltid kommer att ge mig själv tid att stanna upp, tänka efter och sätta ord på det jag ser omkring mig.

Och inte heller för att sommaren är slut.

Den finns förhoppningsvis kvar ett bra tag till, även om det gråa och blöta just nu verkar ha tagit ett fast grepp om dagarna.

Nej, det handlar om att en ny tid långsamt närmar sig.

Snart väntar inrutade dagar igen.

Väckarklockan kommer att ringa tidigare.

Morgnarna kommer att fyllas av andra uppgifter än en kopp kaffe och ett tomt dokument.

Livet går in i ett nytt kapitel, precis som det alltid gör.

Och det är egentligen något fint i det.

För jag tror att varje årstid har sin uppgift.

Sommaren ger oss tid.

Tid att resa.

Tid att läsa.

Tid att tänka.

Tid att låta tankarna ta omvägar.

Sedan kommer hösten.

Den ber oss ta vara på allt det där vi samlat på oss.

Göra något av idéerna.

Förverkliga planerna.

Bygga vidare.

Den ena årstiden hade varit ganska meningslös utan den andra.

När jag tittar ut genom fönstret tänker jag också på något helt annat.

Min lilla odling.

Den är långt ifrån stor, men just nu händer det saker nästan varje dag.

Gurkorna trivs.

Paprikorna ser lovande ut.

Tomatplantorna däremot verkar ha bestämt sig för att det här inte var deras sommar.

Och det är väl också en del av odlandet.

Allt lyckas inte.

Allt blir inte som man tänkt.

Men man gläds åt det som växer.

Det slog mig att livet fungerar ungefär likadant.

Vi sår många frön.

En del tar sig.

Andra gör det inte.

Det viktiga är att vi fortsätter att plantera.

Att vi fortsätter att tro på nästa säsong.

Så de här morgonreflektionerna har fortfarande några sidor kvar innan boken om sommaren stängs och när den väl gör det hoppas jag att den lämnar efter sig samma känsla som en god bok.

Inte sorg över att den är slut.

Utan tacksamhet över att man fick vara med hela vägen.

God morgon.