Slottsliv

Jag tänker tillbringa några dagar här.

På ett slott.

Jo, det är precis så härligt som det låter – men också något annat. Något djupare. Ett slags uppehållstillstånd för själen. En plats där tiden inte riktigt springer på samma sätt. Där tankarna får ta omvägar och samtalen slipper ha bråttom.

Det kommer bli dagar fyllda av det jag längtat efter. Viktiga samtal. Såna som fastnar och får finnas kvar långt efter att orden tystnat. Intressanta samtal, sådana som öppnar upp och väcker nya tankar. Och förstås skratt – de där varma, ärliga skratten som kommer när man slappnar av och känner sig hemma.

Jag har redan börjat skriva. Sitter här ute nu med laptopen på ett slitet bord och slottet framför mig. Kisande mot solen, vinden i nacken. Det finns något med miljön som drar igång flödet. Som om orden legat och väntat på just det här. På det där speciella lugnet som infinner sig när omvärlden får vila en stund och skrivandet får breda ut sig. Här får man vara ifred – men inte ensam.

Och så blir det musik. Gitarren är med. Det är självklart. Jag har längtat efter att spela igen, sjunga några sånger, låta kvällen ta över och se vad som händer.Ser fram emot att få musicera i en miljö som den här. Kanske för att ljudet färdas annorlunda mellan slottsväggarna. Kanske för att man själv är lite närmare sig själv just här.

God mat blir det också. Något gott i glaset. En kvällspromenad genom slottsträdgården. Små pauser som får vara just det – pauser.

Det här är dagar jag vet kommer sätta sig. Inte för att allt är planerat. Tvärtom. Det är just i det oplanerade som det händer. I mellanrummen. I samtalen. I tonerna. I tystnaden.

Jag tror det här blir precis vad jag behöver.