Snart 4 år

Det är lördag kväll och huset är lite annorlunda i kväll. Leon är här och sover över.

Just nu är det den där stunden när tempot i ett hus sakta förändras. För en stund sedan var det lek, frågor, små steg som sprang genom rummen och den där energin som bara en snart fyraåring kan fylla ett hem med. Nu börjar kvällen landa lite mjukare.

Han sitter nära. Ibland i knät, ibland bara alldeles intill. Den där självklara närheten som barn har. En liten hand som lägger sig mot bröstet utan att tänka på det. Som om det är världens mest naturliga plats att vara på.

Och någonstans i allt detta slår tanken mig.

Tänk att han fyller fyra år i maj. Fyra år.

Det är nästan omöjligt att förstå hur fort det har gått. När jag ser på honom så ser jag både barnet som är här just nu och alla de där åren som ligger framför honom. Alla saker han ännu inte vet om världen. Alla platser han ännu inte sett. Alla historier han ännu inte hört.

Men just i kväll handlar inget av det om framtiden.

Just i kväll handlar det bara om en lördag.

Om att få vara tillsammans.

Om att en liten pojke sover över hos sin mormor och morfar och när huset så småningom blir tyst i natt, då kommer det finnas ett litet andetag till i rummen.

Det är en ganska fin sak att tänka på.