Snedtänkt och snedlyssnat
- Kalle Levin
- 18 mars
- 1 min läsning
Jag lyssnar på Snedtänkt. Det är nördigt och onödigt och precis vad jag behöver. Kalle Lind maler på om Torsten Ehrenmark, en man som skrev kåserier och gillade att vara långt borta. Jag förstår honom.
Det är något med den där rösten, det där malandet, som gör att tankarna kan vara någon annanstans, eller rentav ingenstans alls. Och det är dit jag vill. Att för en stund slippa konfronteras med allt som borde göras, alla måsten som lurar bakom hörnet. Istället låter jag Ehrenmark svamla genom Kalle Linds filter, medan jag gör något annat. Eller inget alls.
Torsten skrev helst på hotellrum i London, långt från vardagens tjat. Jag skrev nästan klart Sista vykortet från Manhattan i New York, av precis samma anledning. Avstånd gör något med tankarna. Distans skapar klarhet, eller åtminstone en illusion av den.
Snedtänkt är perfekt för den sortens tillstånd. Nördigt och onödigt, men också en sorts fristad.
