Spring

Det enda jag kunnat göra dessa dagar då jag behövt vila skallen – när jag varken orkat skriva, läsa, se på teve eller ens surfa på mobilen – är att lyssna på musik. Och gång på gång har jag återvänt till en låt som burit mig genom en del av mitt liv: Run med George Strait.  

 Den kom ut 2001, mitt i en period då mycket var i rörelse, både i världen och i mig. Jag minns exakt var jag befann mig första gången jag hörde den – hur den kröp in under huden med sitt enkla men kraftfulla budskap. En låt om längtan, om avstånd, om att vilja ha någon nära. Men också om hopp. Om att någon där ute finns kvar, bara ett samtal, ett steg, ett andetag bort.  

 George Strait har under en livstid varit en av de största för mig. Hans röst har blivit en följeslagare genom årtionden – på vägar i Texas, längs Manhattan Avenue, i regn över Virginia, och hemma i köket med kaffet i handen. Run är en av hans allra finaste.  

 Till det här inlägget lägger jag till video-versionen där han gör den live tillsammans med underbara Miranda Lambert. Den lyfter låten till nya höjder.  

Och precis som alltid när jag hör Run, känner jag: vissa låtar springer aldrig ifrån en. De stannar. Och hjälper en att orka vidare.